Otto-motorn?

Många av läsarna kanske inte vet var vår kära motor har sitt ursprung ifrån! Vi har läst på lite och du kan här läsa lite historia om Otto-motorn.

På 1680-talet försökte man att konstruera krutdrivna motorer. Resultatet var inte så lyckat, men man förstod att det var rätt väg att gå för att skapa mekanisk drivning av maskiner.

Fransmannen Etienne Lenoir (1822-1900) patenterade 1860 Lenoirmotorn. Motorn hade faktiskt elektrisk tändning och drevs av luftblandad lysgas. Motorn sög in gasblandningen under första hälften av kolvens rörelse uppåt. Efter en elektrisk tändning, trycktes kolven vidare upp och drog med sig vevstaken. På återvägen tömdes förbränningsgaserna. Konstruktionen blev vägvisande för Ottos senare banbrytande uppfinning, 4-takts motorn.

Köpmannen Nikolaus August Otto (1832-1891) intresserade sig för Lenoirmotorn och arbetade med att utveckla "sin" motor vidare. 1867 presenterade Otto tillsammans med sin kompanjon Eugen Langen sin motor som de fick guldmedalj för. Detta på världsutställningen i Paris. De fick stor framgång och arbetade vidare på sin motorkonstruktion och 1876 presenterade de för världen sin nya gasmotor - fyrtaktsmotorn.

1. Kolven åker ner och suger in gasblandning bestående av bränsle och luft genom en ventil.

2. Kolven sammanpressar gasblandningen i cylindern på vägen upp igen.

3. På elektrisk väg  antänds gasblandningen varvid förbränningsgaserna expanderar och trycker ner kolven i cylindern.

4. På väg upp igen öppnas avgasventilen och avgaserna avlägsnas

Detta kallas för fyrtaktsprincipen och är grundläggande för alla dagen bilmotorer. A-motorn var på ca 2kW (3hk) men redan nästa år hade man en modell med 3,5kW (5hk).